Jag fick diagnosen typ 1 diabetes som 13-åring. Jag hade precis börjat högstadiet med delvis ny klass och nya lärare.
Varken jag eller mina föräldrar hade någon aning om vad typ 1 diabetes var. Därför var det ingen som kände igen de mycket tydliga symtomen som jag hade i allt ökande kraft; Jag kissade hela tiden - kunde knappt hålla mig på bussresan hem från en skolutflykt, jag drack otroligt mycket - men var alltid törstig, jag gick snabbt ner i vikt - det fick jag komplimanger för, och efter skolan orkade jag inte hålla mig vaken utan gick och la mig direkt.
Det sista jag minns är en natt med hemska magsmärtor. Ett par dagar senare vaknade jag på intensiven förvirrad och arg över alla slangar som satt fast i mig och trodde att jag måste drömma och fortfarande sova.
Att få diagnosen typ 1 diabetes är en stor livsförändring för alla som drabbas, men min dröm är att inget barn ska behöva uppleva ett så dramatiskt insjuknande som jag gjorde. Därför är jag så glad att jag får arbeta med att sprida kunskap om vad T1D innebär och hur man kan upptäcka sjukdomen i tid.
Det gör mig glad i hjärtat att kunna hjälpa andra med typ 1 diabetes att få ett bättre liv!